Filmfestivalers betydelse för filmproduktion och lansering


Framgången med ”Läkaren som vägrade ge upp” följs nu upp med en internationell lansering och samtidigt återupptar vi några av projekten som fick ligga på vänt pga det krävande arbetet med Enbydokumentären.

Vatten över huvudet?
Förutom uppföljaren ”Vittnet som försvann” pågår nu parallellt uppbyggande av två långfilmer; Trägudars Land om ett slavpar under vikingatid och John Bauer om sagokonstnärens liv med Ester. Båda filmerna är dramatiska kärlekshistorier som jag burit som livsdrömmar och berättelser som jag mycket gärna vill/måste berätta. Projekten är placerade i ett särskilt bolag, Draupner Film som äger alla rättigheter.

Därutöver pågår uppföljaren till Enbydokumentären som nu fått en internationell sida docenby.com och en dokumentär om Anne-Marie Johansson ”Patienten som byggde ett sjukhus”.

Till detta kommer ”The return of Glooscap” som väcktes till liv efter mitt första besök i Npva Scotia för 20 år sedan och mötet med Mi’k Maq en magisk kväll då de framträdde med sin ritual till den heliga anden Glooscap som jag skrivit om här.

Efter den uppbyggande dynamiken på FIN Atlantic Filmfestival i Kanada förra veckan så damp jag nu ned på Nordisk Panorama i Malmö.
Tidigare erfarenheter från Cannes och andra strategiska partnermöten då deltagaren får ett schema med möten inlagda så visade det sig att arrangören på NP glömt detta.
Det innebär naturligtvis att man får göra vad man kan för att finna dem man vill möta. Så jag satte mig i mötesrummet för att tillsammans med mötesadministratören där och med mailväxling med frånvarande huvudansvarige för dessa möten ändå försöka få till något. Mötesrummet på NP hade kanske tjugo bord och alla utom mitt var tomma. Skillnaden mot mötesrummet på FIN i Kanada var inte bara storleken. Det rummet var kanske 10 gånger större och med över hundra fullsatta bord. Uppställningen från arrangören var också storartad.

Förslaget till lösning från NP var att gå på Happy hour där det bjöds på drinkar och spelades hög musik. Man menade att det var möjligt att träffa önskvärda partners i denna bar.

Jo jag gick dit första kvällen (fredag) som var den finska delegationens afton. Där träffade jag Arto Koskinen som gjort dokumentären “Nokia Mobile – We Were Connecting People”, om NOKIAs uppgång och fall. Det var en inspirerande träff och med det följde flera trevliga möten med finska filmarbetare och organisatörer. Men de var ju på NP i samma ärende som jag så huvuduppgiften att sälja Enbyfilmen utomlands förvandlades till uppbyggande av ett finskt nätverk. Vi får väl se om det också kan leda till visningar av enbyfilmen i Finland.

Så kom lördagen samma mötesrum. Lika tomt. Mötet var sen. Jag drar iväg ett mail och han anländer urskuldande sig med att han missat vilken dag det var. Jovisst det är sånt som kan hända. Min film passade inte in i hans mer lättsamma underhållning. Han gav mig ändå ett antal värdefulla tips som jag nu gått vidare med. Får se vad som händer idag söndag.
Ikväll kl 18.00 visas min film Läkaren som vägrade ge upp på Panora.
Då får jag också återträffa Erik Enby och Siv Wernborg. Något att se fram emot.

Börje Peratt

Annonser